Anteckningar i november 2003

1 november Nu när det småregnar eller dimman ligger tät och solen har svårt att göra sig gällande tycker jag att det passar att ta fram fotot av äppelblommorna. De lyser upp i höstmörkret och får påminna om att naturen bara förbereder sig för en ny vår. Under tiden får vi göra det bästa möjliga av situation. Vi har satt ut talgbollar åt våra bevingade vänner. De kom med glädje. Herr och fru hackspett delar plats med herrskapet nötväcka och en massa mesar.

8 november Talgbollen hade krympt till en fingeborgs storlek. Ett par decimeter vid sidan om satt ett stort talgstycke. I det satt det 6 talgoxar och i syren där vi har fågelmaten fanns säkert lika många talgoxar på kö. Men det brydde sig inte hackspettshanen om. Han utförde sina cirkuskonster hängande upp och ner i talgbollen. Den maten skulle han ha och det klarade han. Vilken akrobat!

15 november

Nu när höstmörkret sänker sig över oss och dimman ligger tät nästan hela dagen tycker jag att det är dags att ta fram en riktigt fin sommarblomma. Har man en gång låtit en fingerborgsblomma gå i frö är man så gott som garanterad att på något ställe i trädgården få en blomma. Naturligtvis under förutsättning att man har låtit första årets bladrosett stå kvar. Den är tålig och äts garanterat inte upp av de vilda djuren. Den är giftig. När vi flyttade hit för drygt 25 år sedan grävde jag om i en rabatt och det resulterade i åtskilliga fingerborgsplantor. Fröna kan tydligen ligga i jorden flera år och vänta på ett gynnsamt tillfälle. Då gror de.

(Egna foton som du gärna får låna om du talar om att det är jag som hållit i kameran.)

22 november Julen närmar sig med stormsteg. Fast vi har inte lagt märke till något julväder med snö och riktig kyla än. I dag är sikten cirka 500 meter och termometern visar på strax över noll grader. Men i torsdags när solen visade sig (en av få dagar i november) fick vi ändå känning av förvinter med julkänsla. Grannens granplantering hade besök av ivriga granuppköpare. Annars är det väl bara de vilda djuren som hålls där. Det är en ganska trist miljö och när granarna har växt sig så stora att de inte kan bli julgranar längre trivs varken djur eller växter där. Markytan i en gammal granplantering är ju täckt av ett tjockt lager barr och mossa där inget växer utom topparna på granarna som solen når fram till. Konstigt sätt att sköta vår miljö!