Vi började att gå längs med landsvägen. Utanför en tomt fick jag syn på denna vackra solros.

I dikeskanten fanns både blommande och överblommade fibblor.

Solen lyser på de granna höstlöven.

Här är en trädgårdflykting, myskmalva, som trotsar höstvädret.

En högst levande och vital lönn har blivit boplats åt några svampar vilket är ovanligt.

Svampar brukar ju hålla till på marken...

...eller på död ved som här på en gammal stubbe.

September har varit en väldigt regnig månad. Här har jag fångat en tall i en vattenpöl på vägen.

En del hagar har vackra stenmurar med bl.a. stensöta.

Midsommarblomster såg jag på flera ställen längs vår promenadväg
som efter de första 800 meterna förde oss in på en mindre väg förbi en lantgård.

Efter ett tag hamnade vi i "John Bauer-skogen". Här har ett örnbräkenblad gulnat och ett har kvar sin gröna färg.

Man kan just undra vart vägen bär. Den blev bara smalare och smalare. Till sist var det bara en smal stig.

Ljungen blommade.

Trots att vi bara gått vägen en gång tidigare - i motsatt riktning - med vägvisare lyckades vi komma rätt.
Tjärnen ligger på områdets högsta punkt vid ett gammalt stenbrott där man just nu tar hand om resterna från tidigare brytning.
Det är en ovanligt fin granit. Från tjärnen har vi bara knappa kilometern hem.

Efter dryga halvmilen och 3 timmars promenad var vi hemma igen. Det tar tid att se sig omkring och ta ett och annat foto.
Detta är bara ett litet axplock. På trappräcket mötte oss denna nässelfjäril.