Med SPF Ydre till Bornholm 24-27 augusti 2013

 
 
Äntligen hade vi kommit till en plats som något liknade det vi är vana vid. Vi befann oss i en stor skog nästan på samma höjd som hemma i Ydre. En del av oss klättrade upp i ett högt utsiktstorn. Bortom skogen syntes ett öppet jordbrukslandskap där gårdarna aldrig legat i byar eller lytt under herrgårdar. Skörden pågick för fullt med stora maskiner. Det behövs inte så mycket folk på gårdarna så landsbygden avfolkas och skolor läggs ner.   
Ännu längre bort syntes havet åt alla håll. För vi var på ön Bornholm som är mindre än Ydre. Som en strimma vid horisonten skymtade Skåne. Där hade vi två dagar tidigare åkt över Österlen, en full busslast från SPF Ydre (och några från Ingatorp) med vår ordförande som reseledare. Vi reste med en alldeles ny buss från Ukna Buss som fraktades över havet ombord på en jättelik katamaran.

 

       
  
Färjan hette Leonora Christina efter en dansk prinsessa på 1600-talet. Hon är en av de mest berömda personer som någonsin satt sin fot på Bornholm. Men hon gjorde det inte frivilligt utan av politiska skäl sattes hon och hennes man en tid i fängelse på borgen Hammershus på öns nordvästra udde. De magnifika runinerna av borgen håller nu på att
 
 
restaureras eftersom de är ett världsarv. En gång var det den största borgen vid Östersjön och naturligtvis hade vi varit där den första utflyktsdagen.
Uppifrån denna granitklippa hade Johan Printzenskiölldh från Norra Sandsjö styrt Bornholm en kort tid 1658 när ön var svensk. En sentida ättling till honom deltog i vår resa och han hade med harm berättat om hur guvernören blev mördad när öborna revolterade. Också vår utmärkte lokale guide berättade historien fast ur bornholmsbornas synpunkt.
Från borgen såg vi det blå havet långt under oss. Havet visade många ansikten. Än låg det stilla och djupt blått, än bröt det sig i bränningar mot fårade granitklippor eller slitna kalkstenshällar. Än rullade det i långsamma dyningar mot en milslång
 
 
sandstrand, än flammmade det som eld mot solnedgången när vi åt middag på vårt utmärkta hotell i öns huvudstad Rønne.
Från Rønne for vi härs och tvärs på utmärkta vägar förbi lantgårdar, vindkraftverk och rentav en fungerande väderkvarn. Vi vandrade bland välhållna korsvirkeshus i Rønne, i det backiga Gudhjem och i det ännu vackrare Svaneke, som betecknas som den vackraste småstaden i Danmark. Det finns lyckligtvis mycket stränga restriktioner för byggandet. Så den världsberömde arktitekt som skapade operan i Sydney fick i Svaneke nöja sig med utforma det lilla vattentornet utanför staden.
 
 
Votivskeppet i Svanekes vackra kyrka påminde om all sjöfart som funnits och finns kring Bornholm. Bristen på fisk i Östersjön gör att de många små fiskehamnarna nu syntes fyllda av fritidsbåtar av alla de slag. Vi turister är på sommaren så många att vi fördubblar öns folkmängd.
En byggnad som många besöker är den stora rundkyrkan i Østerlars. Den är byggd i granit och kalksten, öns två viktigaste bergarter. De massiva väggarna hålls uppe av yttre stödmurar och en ihålig inre pelare som är så vid att dopkapellet ryms inuti.
Resorna till ett avlägset mål blir ju långa. Men också detta var välordnat. Så t.ex. fick vi på hemvägen en angemän
 
 
lunchpaus på Villa Vik som ligger mycket vackert vid Toftasjön utanför Växjö.
Som vanligt fungerade hela resan mycket bra. Så vi kan hoppas på lika bra arrangemang framöver.

 

Bengt Malm

 

Barbros reportage

 
 

Kväll på Bornholm

 

 

Hem