I Bohuslän med SPF Ydre 13-16 augusti 2015

 
 
Klockan ringde, bommarna gick ner och vägbanan mellan dem bara försvann. För det var en svängbro som tyst och stilla vreds åt sidan så att ångfartyget Wilhelm Tham kunde komma fram i Sotenkanalen. Vi vinkade ner till passagerarna. De var ute för att se Bohuslän precis som vi. Men vi reste för det mesta till lands. Vår buss från Ukna Buss stod parkerad i närheten.   
Men vi hade också varit ute på havet. Två dagar tidigare hade vi besökt en vacker lummig park omgiven av vita villor med vackra trädgårdar. Några barn som gick förbi såg ut att ha badat. Havet låg alltså nära (vattnet var kallt berättade vår utmärkte guide som var lärare på Ljungskile Folkhögskola där vi bodde). Det enda som annars tydde på att vi var på en enslig berghäll långt ute i Marstrandsfjorden var en minnessten över fiskare som omkommit till sjöss. Men varför ligger det ett fiskeläge på en sådan liten klippa? Jo ön Åstol har något som i Bohuslän är mer värt än guld nämligen en naturlig skyddad hamn i form av en lång smal vik med mynningen inåt fastlandet.

 

       
  
På många ställen har hamnarna anlagts just vid skyddade sund och vikar. Vi såg det i Fiskebäckskil där vi åt lunch en dag och i Hunnebostrand där vi åt lunch en annan dag. Vi såg det när vi med vår ordförande som reseledare gick runt i Grundsund och när vi promenerade på den berömda bryggan i Grebbestad. Framför allt såg vi det i Smögen som kanske är det mest berömda fiskeläget. Dit är det lätt att komma för det finns bro från fastlandet. Många röda sjöbodar vid den
 
 
långa hamnviken har blivit butiker med allt vad turister kan tänkas vilja köpa. Och turister trängdes där. Vädret var varmt och soligt som under hela vår resa. Och så var det den sista lördagen på sommarlovet. Vi såg bara några få fiskebåtar och en av dem var museiföremål. Men det fanns ofattbart många fritidsbåtar. En del hade utländsk flagg.
Kustbandet har skildrats av konstnären Carl Wilhelmson. Några av hans målningar kunde vi se på Bohusläns museum i Uddevalla. Den vackra innerskärgården har besjunits av Evert Taube när han semestrade där på 1940-talet. Ögruppen där han bodde kan bara nås sjövägen. Det inre av handelsboden på Flatö har bevarats som den var på Taubes tid.
 
 
Att den vackra fjärden nedanför inte är en insjö märktes på tidvattnet som just då var på väg ut genom Malö strömmar som Taube diktat om. Dessutom syntes vackra röda brännmaneter.
Ännu fler vattendjur såg vi senare i Havets Hus i Lysekil. Där fanns hummer, sjöborrar, sjögurkor, sjöstjärnor, eremitkräftor och naturligtvis massor av fiskar i saltvattenakvarierna.
Så fort man kommer i lä för de starkaste havsvindarna ser man en intensiv grön växtlighet. Både på de stora öarna och på fastlandet for vi genom bördiga dalar och bergiga skogar. En del klippor är tvärbranta till glädje för berguvar,
 
 
pilgimsfalkar och bergsklättrare. På en flat berghäll såg vi en av landskapets många hällristningar.
I Solhem nära motorvägen besökte vi ett krukmakeri med galleri. Vi fick se hur arbete med drejskivan går till.
På 1720-talet började man dricka brunn i Gustafsberg utanför Uddevalla. Gustaf III kom dit 1774 samtidigt som man började med hälsobad. Det var inte havsbad i vår mening för det trodde man var hälsovådligt till skillnad från brunnsvattnet med dess många kemikalier. Alltså är Gustafsberg vår äldsta badort. Så småningom har det tidigare norska landskapet Bohuslän som blev svenskt 1658 blivit en av vårt lands främsta turistmagneter.
 
 

Från Gustafsberg gick vi i riktning mot Uddevalla på en strandpromenad som är upphängd på utsidan av klipporna.
Som vanligt fungerade hela resan utmärkt. Därför kan vi hoppas på lika bra arrangemang framöver.
 

 

Bengt Malm

 

 

 
 

Drömmen om Bohuslän

 

 

Hem